VÄSTERVÅG 1949 - 1999.
Varberg Vandrarhem
Hösten 1949 samlades ett antal personer i Varberg till ett informationsmöte.
Två anställda vid Apelvikens kustsanatorium, A O Arkeryd och Greta Pettersson,
hade tillsammans med Ingemund Bengtsson för avsikt att få till stånd en förening för handikappade.
Mötet utsåg en interimstyrelse,
och föreningen fick vid starten 20 - talet medlemmar.
Den första ordinarie styrelsen som tog vid efter en tid, hade
som ordförande Everth Börjesson, vice var Åke Johansson,
sekreterare Nils Fridh, kassör Greta Pettersson
och ledamot Anna-Greta Pettersson.
Den 11 maj 1950 anslöts föreningen till riksförbundet som då fortfarande hette De Vanföras Riksorganisation, DVR, och fick därifrån 200 kr som starthjälp.
Det gällde nu att värva medlemmar för att kunna sätta makt bakom det man ville uträtta, och man måste också bygga upp föreningens ekonomi.
Damernas handaflit gav vinster till lotterier, per cykel åkte man runt till biograferna med affischställ och insamlingsbössor, till fackföreningar och andra organisationer skrevs brev med anhållan om bidrag.
Resultatet uteblev inte, men den första tiden var ändå kassan ändå så pass liten att deltagare i konferenser och annat fick stå för kostnaderna själva.
I bästa fall kunde man få resan betald
Mitt i allt arbete kopplade man dock av med någon liten festlighet,
ofta hemma hos någon medlem, men var ju inte så många, eller också ordnas en utflykt.
Någon egen lokal hade man inte. Till en början hölls möten hos IOGT, men trapporna där var svåra, och så flyttade man till pensionärshemmet på Södergatan där man fick en källarlokal.
I början av 60-talet kom man så till den gamla skolan på Getterön.
Som ett kuriosum från denna första hemlösa tid kan berättas att ett
möte som var avsett att hållas i Veddige, fick flyttas till en annan plats på grund av mul- och klövsjuka!
1966 ljusnade det emellertid på lokalfronten.
Vandrarhemmet på Getterön stod tomt, det hade som sådant blivit utdömt av hälsovårdsnämnden.
En uppgörelse kunde så småningom komma till stånd med fastighetsägaren, Varbergs kommun,och föreningen fick
nyttjerätten till det som kom att bli dess fasta punkt och en kär
samlingsplats året runt för dess medlemmar.
Genom åren har gården som består av en trevånings huvudbyggnad och ett enplans annex, fortlöpande rustats upp och förbättrats.
Kommunen svarar för det yttre underhållet och föreningen för det inre.
En om- och tillbyggnad av annexet stod klar 1983, installation av hissupp till huvudbyggnadens andra våning gjordes -86.
Båda dessa projekt kunde genomföras tack vare anslag från kommunen och Stiftelsen Apelvikens Sjukhus.
Större inköp såsom verkstadsutrustning, kyl- och frysskåp m m, har också möjliggjorts genom bidrag från Apelviksstiftelsen.
Uthyrningsverksamheten startade så smått 1967, och nu är efterfrågan så stor att alla inte kan tas emot, det gäller dem som vill bo i annexet som är helt anpassat för rörelsehindrade.
Gästerna kommer gruppvis från landsting, omsorgsverksamheten och olika sjukhem; många återkommer år efter år,liksom Getteröförälskade medlemmar från DHR - avdelningar runt om i landet.
Uthyrningen, och även den årliga återkommande stora basaren sista veckosluteti november finansierar driften av anläggningen.
Inkomsterna gör det möjligt att dels hålla en god standard, dels att ge bidrag till medlemmar som behöver rekreation och rehabilitering på något av DHR - hotellen.
De resor som föreningen ordnar kan också subventioneras så att priset blir rimligt för medlemmarna.
Under de här åren har vi också fått ett handikppbad tack vare ett gott samarbete med Varbergs Kommun, KHR och Erik Johnsson DHR som initiativtagare.
Vi kan också glädja oss åt ett samarbete med Varbergs Kommun genom skolverksmheten.
Från detta läsår har tre klasser tillsvidare placerade på DHR-Gården, då övriga lokaler ej funnits att erhålla.
En verksamhet som fungerar bra.
Under åren har föreningen kunnat glädjas åt ett alltmer tilltagande samarbete med kommunens övriga handikapporganisationer.
Genom det gemensamma arbete som bedrivs i det kommunala handikapprådet och dess referensgrupp har samförståndet ökat,
inte bara organisationerna emellan, utan även med kommunens politiker och tjänstemän.
Tack vare kommunen som bär 95 % av lönekostnaden, kan avdelningen
hålla en heltidsanställd på sitt kansli, ett stöd som inte kommer så många organisationer i landet till del, och som vi varmt tackar för.
Framtiden står skriven i stjärnorna, men vi vet att mycket arbete ligger framför oss.
De gånga årens strävanden har visserligen medfört framgångar, men det återstår så mycket, både lokalt och på riksplanet.
Tillgängligheten när det gäller bostäder, butiker och allmänna lokaler, liksom hela den yttre miljön, är fortfarande ett stort område, så också en anpassad kollektivtrafik.
Arbete åt handikappade ungdomar i stället för pension, en utbyggnad, fri hemtjänst är andra viktiga punkter på programmet.
Trots de förbättringar som ändå skett, är vägen till målet fortfarande lång.
Genom de 50 åren har vi haft glädjen av ett mycket gott stöd från olika håll.
De anslag vi fått från kommun, stiftelse och organisationer, gåvorna från företag och enskilda, har inte bara haft materiell betydelse.
Lika viktiga har de varit som uppmuntrande bevis på uppskattning av vårt arbete.
Vi vill till alla framföra vårt varma tack, och vi hoppas på fortsatt gott samarbete.
En förening står sig dock slätt om ingen finns som arbetar med det som kommer in.
Medlemmarnas insatser är ovärderliga, de är så att säga grunden som hela byggnaden vilar på.
Till Er alla; tack för det Ni redan gjort, för det Ni gör och förhoppningsvis fortsätter att göra!
Om de som efter hand skall ta vid kommer att arbeta i samma anda, kan vi se fram
mot en fortsatt fin gemenskap i vardag och fest, i arbete för Västervåg och för heladen samlade handikapprörelsen.
/STYRELSEN.